amaliaibland

Just nu finns det mycket tankar men ingen tid!! Har en tysk och mycket för mig för tillfället men här kommer sånt som jag vill skriva om och snart ska (bara så att jag inte ska glömma bort det och för att läsare/n av den här blokken ska bli taggad/e)

utan inbördes ordning:

• Svartsjuka och äganderätten alla förhållande-grisar tycker sig ha över sin partner
• Tjej-rivalitet, det här med att hata "den andra tjejen" i ett heteroförhållande fast hon egentligen inte har något ansvar gentemot "första" tjejen och hur allt det är baserat på att män styr (inte så radikalt)
• Det konstiga i att det finns så mycket tjej-groupies men att det inte alls är lika accepterat att totalt hänge sig som tex. en Believer om man är kille, och att det inte verkar vara ett lika stort behov av det för killar. Var detta idoliseringsbehovet hos tjejer kommer ifrån och vad killar hittar istället. 
• Att svika förtroenden och det sorgliga i att löften inte betyder något nu för tiden (någonsin?)

 

Jag har under de senaste dagarna pratat väldigt mycket med en vän om det här med karaktär. Att det är viktigt att vara färgstark och ha en klar karaktär för att vara någon. Och hur det funkar med färglösa, karaktärslösa människor. Vi har lite olika åsikter om hur det funkar och vad som är önskvärt men det gör det bara roligare att disskutera.

Som jag har uppfattat det så tycker han att man i grund och botten antingen är färglös eller färgstark och det går inte riktigt att ändra på. Vad är då en karaktärslös person? jo det, säger han, är en person som inte gör något intryck, som inte väcker någon som helst reaktion hos de människor denne möter. Att vara färglös är det värsta man kan vara säger han. Han påstår sig hellre vara stämplad som äcklig än färglös. "Den som är äcklig för någon är fin för någon annan, men den som inte är någonting för någon är inte det för någon annan heller"

 

Jag tror däremot att man inte kan vara helt igenom färglös. Det baserar jag på:

1. Alla människor(typ) hittar någon gång en partner, vilket skulle vara omöjligt för en färglös person som han beskriver den.

2. Alla "färglösa" personer är för tillfället i fel sammanhang, man kan alltid hitta sin plats i världen där man inte längre har noll utstrålning. Praktexempel: Han går körklass, hen också. Han ser hen som färglös. Hen har smällt in i hans omgivning och gör därför inget intryck på honom MEN vore han från helt andra sociala/musikaliska konstallationer skulle han kanske se henne som "körare" eller liknande. Allt som inte liknar det vi är vana vid är ju en gnutta exotiskt och i sin tur färgstrakt; en sorts karaktär. 

 

Motargument: 1. Alla färglösa personer parar ihop sig och fortsätter vara färglösa.

Direct response: 1. Det kan nog ses som så utifrån, men genom att de hittat varandra så har dom gjort ett intryck.  

 

Eftersom jag inte tror att man kan vara helt igenom färglös håller jag inte med om att man hellre skulle vara äcklig än färglös. Äckel kan man inte bli av med, tycker jag, men ens karaktär handlar om mer än den allmäna uppfattningen. Se nedannnnnn

 

 

Nu har jag fem dagar framfö mig som är sådär sprängfyllda med bra saker att jag knappt kan sova om kvällen för att jag är så exalterad. På fredag kommer mac'en, kanske blir en såndär bloggare som proppar inläggen med egobilder då. Känns som om jag måste få en personlighetsförändring på köpet då och det har jag inte räknat med. Dessa sidor förblir nog textfyllda! min haka är torr av för mycket skäggstubbsgnuggande.

 

det här med förebilder vill jag skriva om men nu blev det kallt här där jag sitter så det får bli en annan gång