amaliaibland

Det var inte ett skämt att jag skulle springa till körlektionen i pyjamas - det gjorde jag. Kom lite sent såklart, jävla dumt att göra när man själv betalar för lektionerna. Det är kul att köra bil tycker jag. Särskillt eftersom att ta körkort och föda barn har varit de två moment jag varit fullständigt övertygad om att jag aldrig kommer att klara. Nu är jag ändå på någon väg med körkortet. 

 

När jag kom hem gjorde jag en bra sjukaktivitet - jag bakade, nästan. Karameliserade apelsinskivor med chokladdopp hette det så fint. Det blev gott men jag ska nog göra nya, finare ikväll. Det var nog min första hemmakväll med föräldrarna sen juni-någonting igår så jag kände mig väldigt motiverad att se gemensam film. Smällde upp Turist som de inte hade sett förut. Min lillasyster babblade hela filmen. Jag tror hon uppfattade den tryckta atmosfären i filmen såpass starkt att hon kände att hon ville lätta på stämningen med några "rätt åt honom!", "men så kan man inte göra" och "men tänk vad dumt för barnen nu, det är ju inte så kul för dom". Jag tycker filmupplevelsen blev relativt värdig ändå. Och då hade vi både babblig syster, brinnande brasa och tillskott i form av mammas bästis som kom mot slutet. Jag tycker det kan vara svårt att se bra film på ett "värdigt" sätt. Jag själv kan behöva sällskap, helst i form av en biosalong eller en extra viktig person, för att på riktigt koppla bort omvärlden och lägga bort tex. mobilen och tankar därtill. Med sällskap så känner jag att även om jag sett filmen förr så vill jag göra mitt sällskaps upplevelse viktig. Jag har lärt mig en del av Filip i det avseendet. Han är en filmfantast som gjorde det väldigt klart för mig att man inte pratar under film, i tidigt skede av vårt förhållande. Lite motsägelsefullt är han också den som pausar och spolar tillbaka helt utan respekt för min upplevelse för att visa någon teknisk grej. Jag tycker om det men det har också fått mig att uppskatta bio än mer. 

 

Idag är jag fortfarande sjuk. Blir sådär anfådd av att gå upp för trappen och hostar ut mina lungor. Jag har slötittat på SVT Öppet Arkiv och trailers hela morgonen. Har också spolat fram lite i olika TV-serier för att kolla på kompisar. Väl inne i inspirationsflowet kollar jag showreels för att se hur jag själv vill klippa min. Det här är och förblir min favorit: min enormt begåvade vän, och en av årets nominerade för Stockholm Filmfestivals Rising Star, Rasmus Luthanders. Den här reelen använde jag mig av tidigare i höst när jag kände mig tom på inspiration inför en scen i Heroes of the Baltic Sea (YLE). 

 

Jag är glad att kunna inspireras av vänner och kollegor, såväl äldre som i min egen ålder. Det finns en pyttekort scen i Alena (Silvio Entertainment, 2015) med Malin (Persson) som jag också plockar fram när jag behöver inspiration. När den släpps ska jag lägga upp den här, den är så mycket på bara några sekunder. Det är bra hantverk för mig. Appropå hantverk så är det idag info om att söka Scenskolan i Stockholm släpps. Ska titta på vad det där handlar om.

 

Nu ska jag fortsätta vara sjuk genom att lyssna på en tysk podcast, zappa Netflix och kanske gå väldigt varmt klädd ut i skogen. 

Jag har inte skrivit på länge, så är det. Fick prestationsångest av mitt förra inlägg. Jag kom på nu i stunden att jag ville skriva och då gör jag det för annars blir det inte av. Jag tänker på hur jag vill skriva. Inte bara vad jag vill skriva om utan också hur jag vill formulera mig. Jag hade en tanke om att formulera mig medvetet och fint och vackert men jag formulerar mig nog mest effektivt som jag skriver sms - och tyvärr är det nog enda sättet den här bloggen kommer att uppdateras alls. Ett genomtänkt språk är något jag verkligen uppskattar och vill bistå världen med men då det blir ytterligare en tygnd i funderingen om jag orkar skriva alls så stryker jag det nu - tills vidare. 

 

Jag är hemma sjuk. Jag har varit på jobb sjuk de senaste veckorna och det har varit tungt. Jag har varit arg på kroppen som inte fattar att jag får göra det jag drömmer om och att den borde bejaka det och inte strula med hosta och snor och yrsel. Men den kör på ändå, kanske för att stoppa mig. På inspelning får jag frågan "men är du sjuk idag igen?". Och det är jag när jag igår jobbade 12h + 2h restid och inte hinner till apotek och ska på kommunfullmäktigegruppsmöte i Stadshuset om kvällen och vill uppvakta mina vänner.

 

Filip och jag får bo kvar i vår drömruta på 24kvm på Sveavägen till början av januari och vi skaffade en hamster i måndags och vår utsikt är ett kylshigt höstigt vackert Observatorielunden. Det fantastiska till trots så bor jag hemma hos familjen i Nacka sen igår kväll och stannar nog här till och med måndag. Minst. Det var från början för att vara lite särbo men nu när jag är här i gamla skor så känner jag mig lugn och trygg och det är 40 min till stan så är det inget måste att bjuda alla ut på fika så fort jag inte jobbar. Nu hoppas jag att kroppen tar tag i sig och blir frisk. Jag hjälper till genom att ligga i sängen, förutom dagens enda måste som är en körlektion. Jag ska åka till den nu, känner inte riktigt att jag hunnit öva på det vi bestämde för två veckor sedan. Det skaver. Skulle egentligen åkt till Maria min mönsterkonstuerande fina vän i Borås imorse men pga den här lektionen fick jag ställa in. Tackar lektionen lite för det. Fast jag saknar Maria så. Hon kommer hem till Sverigepremiären av ALENA 13 november iallafall. Det längtar jag till. 

 

Hejsvej springer till bussen i pyjamas nu