amaliaibland

Jag skäms för en grej som jag har gjort. Eller grej och grej, mitt beteende och mina tankebanor helt enkelt. Jag har verkligen underskattat vänner det senaste året och det är blandat glädjerus och skuldkänslor som väller över mig nu när jag vän-marathon:at och det kommer tillbaka hur najs det är att omge sig med vänner. Jag har haft lyxen att känna att en person kunde ersätta alla andra personer i mitt liv under några månader. Det var lyxigt så länge det varade för man behöver liksom inte anstränga sig så mycket för att hålla alla vännerrelationer levande om det bara gäller en. Det är det som är det fina nu när jag "är tillbaka", att dom finns kvar fast jag verkligen bajsat på dom - i mina ögon. Jag ångrar att det blev så och nu har jag lite nya perspektiv på vad vänskap är. Jag ska bli världens bästa vän igen!!!!!