Nu är det mycket som kokar
Jag har precis köpt en liten annteckningsbok! Den skulle egentligen bara fungera som filosofi-avlopp men jag har istället lyckats fylla många sidor med andra tankar som lämpar sig mer för den här bloggen.
Det är så mycket och det är precis vad jag tycker är viktigt så jag har bestämt mig för att göra en video om det! Det kommer nog ta ett tag för jag vill göra den ordentligt men här är vad jag tänker ta upp:
update: jag blev helt till mig och skrev massa ändpå så nu kanske jag inte gör någon video, vi får se
1. Varför jag väljer att göra en video om dessa frågor.
2. Att det är så mycket lättare för mig i Stockholm att stå för det jag tycker i dessa frågor, fler människor, fler inspirationskällor och fler likasinnande stärker mig. Min kusin i en liten håla i dalarna har ingen chans med sitt armhålehår. Hon blir utfryst och freak-förklarad.
3. Feminismens moment 22.
Det fantastiskt stora problemet i att framgångsrika och slagkraftiga kvinnor "är som män". Jag kritiserar en klasskompis slagord " LOOK LIKE A GIRL, ACT LIKE A LADY, THINK LIKE A MAN, WORK LIKE A BOSS". Är detta något idiotiskt försök att vara undantaget som skulle bekräfta regeln att kvinnor ÄR mindre kompetenta än män? Så för att vara bra ska vi "vara som män"? SNälla tjejen i min klass och alla andra starka och kompetenta kvinnor som har hela världen framför er: fortsätt göra precis det ni gör och inse att ni tänker som de kvinnor ni är för ni äger!.
Det fantastiskt stora problemet i att framgångsrika och slagkraftiga kvinnor "är som män". Jag kritiserar en klasskompis slagord " LOOK LIKE A GIRL, ACT LIKE A LADY, THINK LIKE A MAN, WORK LIKE A BOSS". Är detta något idiotiskt försök att vara undantaget som skulle bekräfta regeln att kvinnor ÄR mindre kompetenta än män? Så för att vara bra ska vi "vara som män"? SNälla tjejen i min klass och alla andra starka och kompetenta kvinnor som har hela världen framför er: fortsätt göra precis det ni gör och inse att ni tänker som de kvinnor ni är för ni äger!.
4. Att SOM KVINNA inte våga kalla sig feminist
"- Feminist? nej jag älskar min man" läste jag någonstans. Det var en kvinna med makt, en kvinna som med rätta ord hade kunnat inspirera unga kvinnor att våga stå för vad de tycker. För let's face it: majoriteten kvinnor tycker idag att de förtjänar lika rättigheter, lika hög lön för samma jobb som män, rätten att välja vem de ska gifta sig med och om och med vem de ska skaffa barn, hur de ska se ut och hur de ska beté sig. DETTA är the major beliefs of feminism och inte något i stil med : alla kvinnor ska ha håriga ben och hata män! Vi är feminister och att förneka det saktar bara ner oss i kampen som faktiskt råder och kommer råda till vi, män och kvinnor, är jämställda. Och när vi blir det kommer kampen fortsätta för att bevara jämställdheten för det är vad som krävs efter så lång tid av fasta könsroller och kvinnorförtryck.
Att SOM VEM SOM HELST inte våga kalla sig feminist
Jag hade en hetsig nattbussargumentation med en bekant för en vecka sen där dennes störtsa fråga var - varför måste vi kalla det feminism när det handlar om jämställdhet mellan BÅDA könen? Såhär svarade jag och det här är min personliga åsikt: Feminism är den klassiska politiska rörelsen för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen (wikipedia) och feminism ska fortsätta kallas feminism tills detta är ett faktum. Att Linda Skugge (Fittstim) 2006 gick ut och berättade "jag avgår som feminist" är helt förfärligt. Det är inte konstigt att feminister inte vill kalla sig feminister när termen betyder så mycket för olika människor men att avsäga sig "titeln" tar oss ingenstans! Det vi måste göra är att få ALLA att kalla sig feminister. Tycker du att alla ska ha lika rätt att göra karriär inom hockey oavsett kön? Kalla dig feminist! Tycker du att vi ska ha rätt till lika mycket föräldraledighet ? kalla dig feminist! Tycker du att tjejlego är absurt och vet att tjejer också kan gilla brandbilar? kalla dig feminist! Tycker du att blått passar tjejer och killar lika bra? kalla dig feminist!! Få exempel men det jag försöker säga är att det ska inte mycket till, 2013 tycker de flesta svenskar att detta är självklarheter men ingen står för det? Om vi tillsammans kallar oss feminister på gott och ont kommer det goda ta över och stigmat lätta! Det är ett tabu-belagt ord för människor som vill stoppa feminismens framfart har smutskastat begreppet. Det är inte så konstigt och vänster och svart&svårt och politiskt och manshatande som många tror och därför väljer att ta avstånd från. Det är för allas lika värde oavsett kön (/könsidentitet).
5. Hela kroppshårhetsen
Ibland rakar jag mig under armarna, ibland inte. Jag går med orakade ben året om även om jag ibland saknar lenheten. "Det är så löjligt med folk som inte rakar sig som ett politiskt statement" har jag fått höra flera gånger. Det är där det blir ett typ av missförstånd. Jag har fått bekräftat att jag ser riktigt bra ut, jag gör bra ifrån mig i skolan och jag är social. Jag tar för mig och jag har många vänner. Om jag vågar gå med orakade ben och knälång klänning och fortfarande har det så här bra, är inte det då något som kan trigga de tjejer som egentligen är dötrötta på att raka sina ben men gör det för att "det ska man" att se över det betéendet? JO det är det. Jag har hittat motivation hos andra och i mig själv till att gå med orakade ben och jag tycker det är skitjobbigt med stubb. Jag ser ut precis som jag vill.Sedan dagen innan jag började gymnasiet har jag velat ha orakade ben och då har jag haft det. Jag vill ibland visa mina ben och ibland inte, att jag ofta går med byxor har inget med mitt benhår att göra, det är inget jag döljer och inget jag demonstrativt visar upp! Även om jag i smyg hoppas att någon osäker tjej ska råka se mina bara ben och känna "kan hon så kan jag". Jag har inte orakade ben för att visa att "alla tjejer ska ha orakade ben för att vara tjejer på riktigt, HATA MÄN" jag har orakade ben för att jag vill det och för att "alla tjejer ska själv välja om de vill raka sina ben eller inte - UTAN KONSEKVENSER".
6. Att vara en "bitterfitta"
Jag vill upplysa, jag vill berätta och förändra. Jag vill mest av allt göra feminist till ett ord i T9 och något som vi aldrig skulle tveka att erkänna att vi är! Problemet är att jag är frustrerad och folk blundar. I stigmat runt feminism ligger så mycket skit som vi som erkönner oss som feminister drar runt på - påhittad skit, skit som inte har något med den egentliga rörelsen att göra och skit som uppstått utav frustration. Freud uppfann "hysteri" här i sverige säger vi bitterfitta eller att "den där feministen har bara fått för lite kuk" - allt för att förklara att det är något onaturligt det här med en slagkraftig, pratande stark kvinna som går emot normen av prinsessklänningar. Jag vill förändra allt och jag vill få alla unga tjejer att tycka att det är okej att ligga med så många killar de känner för för ordet "slampa" är något konstruerat för att skrämma ner oss i vår sexualitet och därmed könsroll som den oskyldiga, fina, hjälplösa oskulden som måste bevara sin renhet för att duga. Jag vill tjäna EXAKT så mycket pengar jag förtjänar. Jag vill inte höra skämt om mackor och kök. Jag vill inte vara rädd för att anmäla en våldtäkt. Jag vill inte vara den enda av 26 tjejer i en klass på 32 som frivilligt vågar ställa mig längst fram i klassrummet och göra en sketch med 5 andra killar. Vi är majoritet tjejer i en klass på ett högpreserande och välkänt gymnasium i centrala Stockholm - varför syns inte detta i statistiken över vilka som räcker upp handen när det gäller att bjuda på sig själv eller uttrycka egen åsikt? Jag vill inte behöva försvara det här - det ska vara en självklarhet. Men jag är rädd. Jag är rädd att all min ambition ska gå och dö i buandet och motståndet. Jag är rädd för att posta en feministisk artikel på facebook för jag vill inte avslöja mig som den pijonär jag vill vara. Skriker man för mycket slutar folk lyssna, gråter man för mycket spelar tårarna ingen roll. Det blir inflation i inflytandet och ju snabbare jag pratar detso mindre uppfattar någon av det jag säger. Jag vill inte bli suckad åt, jag vill bli lyssnad på och det blir jag om jag sansar mig och tänker taktiskt. Istället för att göra en grupp på 10 gymnasietjejer superfeminister vill jag sprida budskapet ÖVERALLT och låta alla tjejer som killar sakta men säkert förstå att vi alla är för samma sak. Det här är en av mina taktiker.
Jag vill upplysa, jag vill berätta och förändra. Jag vill mest av allt göra feminist till ett ord i T9 och något som vi aldrig skulle tveka att erkänna att vi är! Problemet är att jag är frustrerad och folk blundar. I stigmat runt feminism ligger så mycket skit som vi som erkönner oss som feminister drar runt på - påhittad skit, skit som inte har något med den egentliga rörelsen att göra och skit som uppstått utav frustration. Freud uppfann "hysteri" här i sverige säger vi bitterfitta eller att "den där feministen har bara fått för lite kuk" - allt för att förklara att det är något onaturligt det här med en slagkraftig, pratande stark kvinna som går emot normen av prinsessklänningar. Jag vill förändra allt och jag vill få alla unga tjejer att tycka att det är okej att ligga med så många killar de känner för för ordet "slampa" är något konstruerat för att skrämma ner oss i vår sexualitet och därmed könsroll som den oskyldiga, fina, hjälplösa oskulden som måste bevara sin renhet för att duga. Jag vill tjäna EXAKT så mycket pengar jag förtjänar. Jag vill inte höra skämt om mackor och kök. Jag vill inte vara rädd för att anmäla en våldtäkt. Jag vill inte vara den enda av 26 tjejer i en klass på 32 som frivilligt vågar ställa mig längst fram i klassrummet och göra en sketch med 5 andra killar. Vi är majoritet tjejer i en klass på ett högpreserande och välkänt gymnasium i centrala Stockholm - varför syns inte detta i statistiken över vilka som räcker upp handen när det gäller att bjuda på sig själv eller uttrycka egen åsikt? Jag vill inte behöva försvara det här - det ska vara en självklarhet. Men jag är rädd. Jag är rädd att all min ambition ska gå och dö i buandet och motståndet. Jag är rädd för att posta en feministisk artikel på facebook för jag vill inte avslöja mig som den pijonär jag vill vara. Skriker man för mycket slutar folk lyssna, gråter man för mycket spelar tårarna ingen roll. Det blir inflation i inflytandet och ju snabbare jag pratar detso mindre uppfattar någon av det jag säger. Jag vill inte bli suckad åt, jag vill bli lyssnad på och det blir jag om jag sansar mig och tänker taktiskt. Istället för att göra en grupp på 10 gymnasietjejer superfeminister vill jag sprida budskapet ÖVERALLT och låta alla tjejer som killar sakta men säkert förstå att vi alla är för samma sak. Det här är en av mina taktiker.
5 januari 2013
