amaliaibland

woho!

Jag har haft en händelsetom helg! Önskar att det var helt självvalt men det var i förkylningens våld. Jag har dock hunnit tänka massa. Funderat över vad jag vill göra i vår. Vilka resmål som känns viktiga och vad jag vill lära mig. Min pappa var världsmästare i windsurfing två gånger i sitt liv. Han hann inte leva länge nog för att lära upp mig men jag har tagit det i egna händer till och från. Det är väl passande att skriva om såhär till allahelgona. Jag har aldrig bott nära en gravplats till någon närstående så det här med att tända ljus och hänga vid graven är helt främmande för mig. Det gör min fina Bestemor i Kristiansand, Norge, på födelsedagar, dödsdagar och högtider. Mitt i skriveriet här så ringer min Bestemor. Hon har varit vid far och farfar och tänt lyktor både igår och idag. En extra gång nu för en stund sen för att se att de fortfarande lyser. Tillbaka till padre mia. Han gick bort när jag var 6 år och när jag var 14 och hade blivit svensk så skrev jag ett massivt skolarbete om hans liv. Det var mäktigt och säkert terapeutiskt på något sätt. Det var väl genom det jag förstod hur stor del vattensporten hade varit i hans liv, trots att jag och min bror haft massa coola pokaler i våra rum sen flytten till Sverige. Jag konfirmerade mig kristet den sommaren och önskade mig pengar till att köpa en egen bräda för att kunna lära mig. Jag fick nästan ihop till en. Jag började gå kurs den sommaren för alla windsurfande vänner och kontakter fanns inte här i Stockholm, Sverige. Kursen kostade 500kr/dag och snart var brädpengarna inte många. Men då kunde jag iallafall surfa! Det blev alltså ingen bräda så jag har alltid hyrt när det väl blivit av. Sedan dess har jag stått på bräda vid några spridda tillfällen, på klassresan till italien, hemma hos en kille som gick året under mig i högstadiet, en gång på Bali, hos släkten i Norge (fast där var prestationsångesten så stark så jag tog för stort segel och det blev pannkaka), ute vid surfcentret vid Erstaviken där jag blivit upplärd av den fantastiska familjen Lunusjkin, på bästis Loves landställe (prestationsångest där igen när jag hypeat upp mig själv och mina gener). Nu var det över två år sedan sist och det känns dumt. Därför är mitt mål att jag ska känna mig bra på att Windsurfa. Det är något jag vill göra.

 

Söker nu billigt, tjejvänligt ställe att resa själv till för att dyka rätt in i konsten några veckor under jan/feb i vår. Vill hänge mig.